Att lösa samhällsfrågor tillsammans, med olika perspektiv

Social hållbarhet är inte en mjuk fråga, den är stenhård – det är en strategisk investering. När ord blir handling kan fastighetsvärden öka, platser stärkas och samhällen bli mer hållbara – på riktigt. Genom gemensamma satsningar mellan fastighetsägare, kommuner och civilsamhälle kan vi skapa inkluderande miljöer med konkret affärsnytta. 

Vill vi i branschen ta lead i detta? Vad tycker du är största hindren? 

Oavsett om du är en fastighetsägare som vill öka värdet på dina fastigheter, en kommun som strävar efter att förbättra sina invånares livsvillkor, eller en ideell organisation som arbetar för sociala förändringar – alla kan vara med och bidra till att bygga ett socialt hållbart samhälle. Jag tror att alla parter inte enbart ser den ekonomiska nyttan, utan faktiskt vill ha ett bättre samhälle att leva i. Jag vill för egen del inte tänka på var i staden jag befinner mig eller var mina barns kompisar bor. Det gäller bara att hitta startknappen för alla, och den kan faktiskt vara olika för alla, för att vi ska få beslut i finansieringsfrågan. Med andra ord behöver vi balansera ekonomi, hållbarhet och förståelsen för varandras vardag. 

Globaliseringen, migrationen och urbaniseringen har förändrat vårt samhälle i grunden, vilket har lett till ökad polarisering misstro mellan människor och större inkomstklyftor*. Samtidigt ser vi att tilliten till både politiken och samhällets institutioner minskar på flera håll. Här har aktörer som fastighetsägare, byggherrar, kommuner och civilsamhället en viktig uppgift: att samarbeta för att skapa miljöer där fler känner sig delaktiga och har samma möjligheter, oavsett var de bor eller vilka resurser de har. 

Vår uppfattning om trygghet är kanske den svåraste nöten att knäcka. Vid otrygghet kallas ofta på patrullering och kameror som inte nödvändigtvis ökar den faktiska tryggheten. Däremot finns exempel på att skötsel, förebyggande underhåll, platser som hålls rena och snygga, belysning etc. ökar såväl kundnöjdheten som den upplevda tryggheten. Ett annat exempel är att otryggheten inte alltid överensstämmer med t.ex. brottsstatistiken i stadsdelen. Risken för misshandel kan vara långt under referenssnittet men ändå vara den dominerande frågan. 

Jag tror att vi behöver studera områdesspecifika förutsättningar mer. Oftast finns det förväntade skillnader såsom inkomst, valdeltagande, andel med bidrag etc. men när det kommer till upplevelsen om det samhälle och stadsdel vi bor i behöver vi få till ett samtal om faktiskt utfall och hur vi ser på våra grannar i samhället. 

Genom att kombinera offentliga och privata resurser för att genomföra sociala investeringar, kan man skapa långsiktiga förbättringar som gynnar både samhället och de enskilda projekten. Fastighetsägare kan genom sociala investeringar i det offentliga rummet vara med och bidra till att stärka platsens attraktivitet och därmed skapa ökade fastighetsvärden. Detta samtidigt som offentliga aktörer behöver se den långsiktiga nyttan i privata investeringar och möjligheterna för privata aktörer att trivas i staden. Gemensam satsning och gemensamma investeringar borgar för hållbar samhällsbyggnad och långsiktigt engagemang.  

Frågor vi vill fortsätta diskutera är: 

Hur tror du att fastighetsbranschen kan möjliggöra ett socialt hållbart samhälle? 

Vill vi i branschen ta lead i detta? 

Vad tycker du är största hindren? 

* Gini-koefficienten, som mäter inkomstojämlikhet (0 = total jämlikhet, 1 = total ojämlikhet), har ökat i Sverige under denna period. 

De senaste åren har den legat närmare 0,33 (enligt SCB och OECD). 

År 2000 låg Gini-koefficienten på omkring 0,25.