Morgondagens infrastruktur – avgörande för hela Sverige

Fler eldriv­na for­don, luft­bur­na trans­port­kor­ri­do­rer och en renäs­sans för lands­byg­den. Men där­e­mot inga hög­has­tig­hets­tåg. Mor­gon­da­gens infra­struk­tur hand­lar inte om fler stor­slag­na infra­struk­tu­rel­la lös­ning­ar, utan sna­ra­re om smar­ta­re sätt att använ­da vårt avlånga land. På köpet blir vi mer mil­jö­vän­li­ga och får en livs­kraf­ti­ga­re lands­bygd.

Tit­ta i back­spe­geln, så ser du tren­der­na. Med den nyvun­na insik­ten om att vi behö­ver ett mer håll­bart sam­häl­le, top­pat med ett Co2 neutralt per­spek­tiv som slår hårt både mot val av mate­ri­al, varor, pro­duk­ter och trans­por­ter, kom­mer vi att få se mer av det loka­la utbu­det igen. Den­na insikt kom­mer att slå hårt mot onö­di­ga och långa trans­por­ter.

I dag utgör pend­ling­en ofta 15, kanske 20 tim­mar per vec­ka jäm­fört med tidi­ga­re cir­ka tre tim­mar per vec­ka. Då fanns det mesta inom cykelav­stånd – arbets­plat­ser, sko­lor, buti­ker, ser­vice, rekre­a­tion, fri­tid och kul­tur. Det hand­lar om att mins­ka trans­por­ter­na och med det tiden i män­ni­skors var­dag som utgör 90 pro­cent av resan­det, de som stu­de­rar eller arbe­tar och rör sig i oli­ka rikt­ning­ar.

Det mås­te fin­nas mer än att behö­va väl­ja mel­lan att bo centralt i stor­stad och beta­la enor­ma sum­mor för boen­det eller pend­la och beta­la med mäng­der av tid, egen tid! Det liv och sam­häl­le vi efter­strä­var byg­ger i själ­va ver­ket på när­het till allt. I prin­cip som sam­häl­let var rig­gat för sådär fem­tio år sedan.

Vad är vägen fram, frå­gar man sig då? Jo, infra­struk­tu­ren, de poli­tiskt roli­ga och stor­ska­li­ga pro­jek­ten kom­mer att få stry­ka på foten. Hög­has­tig­hets­tåg är ett sådant pro­jekt.

Istäl­let kom­mer vi att se ett regi­o­nalt utbyggt järn­vägs­nät med fler paral­lel­la spår i regi­o­ner som bin­der ihop pend­lings­kom­mu­ner med stör­re stä­der. Men de kol­lek­ti­va lös­ning­ar­na kom­mer all­tid att ha sina begräns­ning­ar när det kom­mer till direkt access och tota­la led­ti­der där­för behövs all­tid flex­i­bi­li­te­ten som indi­vi­du­el­la for­don , som bilar och cyklar, ger.

Arbets­plat­ser­na är nära, det fram­ti­da digi­ta­la sam­häl­le som vi är på väg in i ger en del av lös­ning­en – fri­he­ten att arbe­ta på distans på rik­tigt. Jag tror att det kom­mer att ska­pas arbets­plats­hub­bar lokalt i små sam­häl­len och mind­re samt mel­lansto­ra stä­der där med­ar­be­ta­re har möj­lig­het att sit­ta till­sam­mans med med­ar­be­ta­re från and­ra före­tag. Stör­re orga­ni­sa­tio­ner och före­tag kom­mer att mins­ka sina ytor i stor­stä­der­na och i stäl­let hyra plats i des­sa sprid­da över lan­det.

Eko­no­mis­ka inci­ta­ment, för att lät­ta på infra­struk­tur­pro­ble­men behövs inte avgif­ter och skat­ter. Före­tag och män­ni­skor behö­ver inte nya kost­na­der, de behö­ver se eko­no­mis­ka för­de­lar med att ver­ka utan­för stor­stä­der­nas infark­ter. Med erbju­dan­den så som ned­trapp­ning på arbets­gi­var­av­gif­ter ska­pas inci­ta­ment att eta­ble­ra arbets­plat­ser och arbets­hub­bar nära goda bostads­mil­jö­er och man und­vi­ker mass­trans­por­ter och med­ar­be­tar­na behö­ver inte flyt­ta eller pend­la.

DELA
Share